Jag ber och önskar

Först tänkte jag inte skriva det här inlägget, för att det handlar om sorg och smärtor. Men sen tänkte jag att, varför har jag en blogg för om jag inte tar upp sånt som jag tänker på. Även om det är sorgliga funderingar. Och jag vill poängtera att jag mår toppen, hela min lilla familj är friska och lyckliga. Så det här inlägget handlar inte om oss utan om andras sorger. Dom sorger som jag ber om att få slippa uppleva. Andras smärtsamma verkligheter som visar mig hur skört livet är. Dom sorger som jag inte har en aning om hur det känns att befinna sig i och därför inte kan skriva nån "sanning" om. Så det här är enbart mina lösryckta tankar och funderingar:

Jag har alltid varit känslig för hemskheter, allt otäckt och mörkt har aldrig tilltalat mig. Gillar inte skräckfilmer och tycker det är jobbigt att gå hem en mörk kväll. Och sen vi fått Selma så verkar min "känslighet" ökat.

Jag vill inte se nyheterna gällande jordbävningar och krigsoffer, jag får ont i magen då jag läser om hur många orättvisor som pågår och om hur mycket sorg en del människor måste stå ut med. Jag slutade läsa boken "Blonde" om Marilyn Monroe efter några sidors läsning pågrund av den hemska barndomen som beskrevs. Idag läste jag i aftonbladet om den 13-åriga killen som omkom i ett schackt här i stockholm för några dagar sedan och tårarna steg direkt. Svåra sjukdomar Och Cancer, den jävla jävla skiten.

Jag ber så djupt om att jag aldrig någonsin ska behöva uppleva att mitt barn skadas, psykiskt eller fysiskt. Jag ber så hårt om att alla ska få leva sina liv friska, i lugn och ro.

Och jag ber att "E "ska bli helt hundra procent frisk.

Jag vet att man ibland måste möta sina fasor och fundera kring dom, men sorgligheter blir så obegripliga. Så ogreppbara.

Och min egen slutsats sånna här stunder då jag funderar kring detta låter söndertjatade. Men jag vill uppskatta vardagen, leva nu. Njuta av att få ha både dåliga och bra dagar, Njuta av att få känna så mycket kärlek.

Släppa alla konstiga krav och dumma måsten. Ge min Patrik och min Selma en extra puss just precis när dom vaknar sådär underbart varma och mysiga brevid mig i vår säng. Njuta av att just precis nu mår vi så bra, just nu har vi allt.

Dom gamla orden: "Tro, Hopp och Kärlek" är mitt ledmotiv. Jag försöker möta mina rädslor och ta till mig omvärldens alla sorger, men jag kan inte låta det ta över känslan av den lycka jag upplever gällande mitt eget liv. Jag kan inte önska mig något bättre för det jag har nu är det bästa.

Jag sänder alla krafter och kramar jag har till er som har det tufft. Jag önskar att livet vore lätt för alla.

Och jag önskar jag kunde skydda alla jag älskar. Skydda mot allt ont, blåsa på såren och säga att allt ska bli bra. Min önskan.

Allt ska bli bra.

Tro, Hopp, Kärlek.