Du fattas oss.

Jag måste använda mig av min systers ord från hennes blogg:
Natten till igår dog världens bästa moster.
Alltså våran moster!

Hon har kämpat, krigat och fightats mot den grymt orättvisa och elaka sjukdomen cancer i SÅ många år. Hon är värd all beundran som finns för hon har vunnit så många gånger under årens lopp, men natten till igår tog hennes krafter slut. Hon fick 44 år.
Det är sorgligt. Fruktansvärt sorgligt.

Vi är många som kommer sakna henne och vi är många som kommer att minnas henne. Ett fint minne är när hon och vår morbror lekte kurragömma med mig och min syster då vi var små hemma i falun. Dom satt barnvakt och hittade på så bra gömställen åt oss. Vi blev upplyfta ovanpå ett skåp i hallen och låg där och fnittrade av lycka och spänning medans Moster låtsades att hon inte hittade oss. Bättre barnvakter kunde vi inte tänka oss då.

Det kommer ta ett tag att verkligen förstå att hon inte längre finns hos oss, men jag är övertygad om att hon har det bra där hon är nu. Vi som är kvar får hjälpas åt med sorgen.
En dag i taget. En timme i taget.