Ibland är jobbet mindre utvecklande

Ett arbete är ju guld värt (eller iaf en inkomst värt) så självklart ska man vara tacksam. Men samma typ av arbete kan beroende på yttre omständigheter kännas som helt olika jobb och just nu känns mitt jobb som ett enda kaos, vilket är lika med att jag inte trivs att jobba. Jag gillar inte kaos. Och jag gillar inte att inte kunna göra något åt det förutom att själv motvilligt jobba stenhårt för att försöka upprätthålla nån viss ordning så att man står ut.

Idag tänkte jag ett tag jobba över några timmar på kvällen för att styra upp allt, men när vi väl stängde så var jag för trött för det och insåg dessutom att det inte är min arbetsuppgift att "styra upp". Mitt jobb är ju att "göra mitt jobb" samt "jobba i team". Så nu tänker jag helt enkelt vänta till någon delegerar ut uppgifterna som ska göras. Sen kommer jag utföra dom fläckfritt och med "glatt humör". Men min insikt handlar lite om att nu får det vara slut med allt "frivillig-arbete", det hjälper inte utvecklingen på jobbet i rätt riktning, det upprätthåller bara fasaden av att saker flyter på.

Hmm...nu låter det här väl riktigt surt och bittert. Det är faktiskt inte riktigt hela sanningen eftersom jag i grunden trivs på jobbet och tycker att vi har det bra. Det är bara det att ibland rinner tålamods-bägaren över och orden "självklart ställer jag upp, alltid" står mig i halsen. Så nu i några dagar tänker jag göra mitt jobb men hålla en låg profil. Nån annan kan väl också få nog av kaoset och ta tag i det? Eller?

Förutom detta så är allt bra med mig! Längtar hem till Falun och vill att det ska bli 20 mars för då ska vi dit och fira 50-åringen!