Medmänniskan!

Ibland blir man ju så arg! Ett exempel är när man hör hur personer blir dåligt behandlade då dom är som svagast! Människor som är sjuka borde verkligen få all hjälp, tröst och vård som finns utan att behöva slåss för det vareviga gång! Och dessutom tycker jag att om det är någon gång som man verkligen ska vara lyhörd och omtänksam så är det i samband med sjuka eller problemtyngda människor. Fattar inte att det får gå till som det uppenbarligen gör. Skärpning!

Idag har jag och mina vänner pratat och funderat mycket kring just medmännsklighet. Vad är det som gör att vi är så fokuserade på oss själva så att vi oftast inte orkar ta hand om våra medmänniskor? Enligt mig så är ensam stark men tillsammans är man starkare. Jag tycker att det är en självklarhet att ställa upp på mina nära och kära när dom behöver mig och jag vill alltid försöka se det positiva i mina relationer till andra.

Tyvärr har jag på senare år börjat lära mig att det uppenbarligen finns människor som inte alls har samma synsätt som mig. Jag kan ju inte heller säga att det JAG tycker är det som är rätt, men jag måste få säga att jag tror så starkt på att behandla andra så som du själv vill bli behandlad.

Men jag blir så trött när jag märker att den här filosofin inte riktigt håller just pågrund av hur andra beter sig runt omkring. Det kommer nog alltid att finnas en surkart som ser negativt på precis allt och som förstör så mycket för oss andra. Men då är det ännu större anledning att verkligen försöka vända den negativa spiralen till en positiv trend.

Men även den mest positiva och glada kan ju tröttna tillslut och känna att den inte har lust att bjuda på sig själv om man aldrig får något tillbaka. Man kan inte bara ge bort sin energi, man måste även få tanka ny energi hos människor som man tycker om och trivs med.

Så en uppmaning nu är att ni imorgon tänker lite extra på dom ni har omkring er och gör någon god gärning under dagen så ska ni se att ni kommer få något positivt tillbaka! Det räcker med att erbjuda sin sittplats på bussen till någon annan, även om du inte får någon speciell reaktion just då så kanske det på sikt leder till att när du själv verkligen behöver en sittplats så är det någon som erbjuder dig sin!

Tänk långsiktigt men lev i kortsikten! Eller hur det nu blir :)
Nu ska jag värma min vetekudde och sen krypa ner i min nybäddade säng och sova några välbehövliga timmar!